Joo. Som sagt 2012 är här med över. Och jag välkomnar 2013 in i mitt liv, oundvilkligen?
(Blev ett otäckt lång inlägg.. Sorry. Läs det som verkar intressant!)
Såå.. Tänkte göra som alla andra. Sammanfattning? Vart ska jag ska jag börja? Förra nyår? Vad gjorde jag då? Jo, jag va med mina vänner i Furudal. Lovade mig själv då att jag skulle bli en annan människa 2012. Ville bli bättre, Ville bli självsäker, Ville bli den jag ville vara, helt enkelt. Jag tycker helt klart att jag har förändrats under 2012. Både positivt och negativt. Har fått bättre självförtoende och ett socialare liv. Sover inte alls lika mycket på dagarna som förr. Har också gått ner lite i vikt vilket också stärkt boostade mitt självförtroende.
Men jag tycker själv att min personlighet har ändras till det sämre. Har blivit allmänt otrevlig och uppkäftig- mer än vanligt. Haha. Det ska ändras 2013!!! Men tror det beror på att 2012 inte va en stadig grund, det gick mycket upp och ner, Jag hade dom bästa stunderna i mitt liv och sammtidigt några av dom tuffaste. Har på senaste halv året mått sämre.. Vad det beror på? Ingen aning, Ska ta kontakt med bup igen nu under 2013, hoppas jag, skulle vart skönt med en utredning. Har fått lite funderingar och har prattat mycket om att skaffa antideppressiv medicin, det går ju i släkten, alltså allt möjligt. Så skulle vart skönt med lite svar. Men iallafall.. Back to the point of this shit. Ibörjan av året så mådde jag nog hyffsat bra, Jag hade min egna lilla häst som min egna prinssesa. Min bästa vän. Ahah. Gråter nu. Haha. bara för att jag skrev två jävla meningar så gråter jag redan? Haha, åh patetisk jag är. Men det är tufft att tänka tillbaka på stunderna vi hade, alla minnen, alla bråk och all kärlek som vi hade, samtidigt som man vet att det inte kommer att hända igen. Bästa, bästa, bästa häst. Aja. Blir nog mer skrivning om min fina häst.
Men, men, Januari, Februari, Mars, April? Vart började jag förändras? vet inte. Kommer ihåg att min klädstil förändrades i början av året, började bry mig lite mer. Vilket jag är glad över. idag tycker jag att det är jätte kul med kläder o.s.v tror jag har blivit lite mer tjejig. Men, aa. Under dessa månader så levde jag livet, va i stallet varje dag, hade min häst, hade något att leva för. Men hade också grym ångest över framtiden.
April, tror jag det var jag fick reda på att hon skulle åka- min Smula skulle lämna mig tidiagre än va det var tänkt. Och det jobbigaste var att jag inte visste när. Att varje gång jag sa hejdå känna hur tårarna bara rann, ovissheten om hon skulle vara kvar nästa gång jag kom till hennes box. Men jag försökte att glömma det varje gång jag va med henne, det kom liksom när jag lämnat henne. Jag trode inte jag skulle få se henne nå mer, när jag sa hejdå, när jag skulle till Polen. Jag kommer ihåg att jag satt på balkongen i Krakow och tänkte på henne, Grät, Men Polen resan 2012!!! VILKEN RESA!
Maj åkte vi, åh va bra vi hade det. Fyyyyfan va bra resan var! Så bäst, åh vilka minnen man skapade där! Vilken gemenskap vi byggde, Allt va så bra, Så mycket känslor på samma gång men mest glädje, Jag kunde glömma all mina dåliga tankar för ett tag och bara vara glad och lycklig tillsammans med jätte fina människor, sååååå bra! Jag lärde känna människor under Toleransprojektet 2012 och själva resan var bara ett stort plus. Det va då man fick bekräftelsen på allt det bra vi hade gjort på allt vi hade kämpat för. Det är helt klart en av dom två bästa resorna jag gjort i mitt liv! Jag ångrar inte en minut jag lagt ner i Toleransprojektet, Det var så värt varenda timme ute i det iskalla vändret under vasaloppet, det var värt allt slit! Fick vänskaper bekräftade och så mycket mer tolerans blev in skickad i min kropp. Vill säga tack till alla drivande! Och ett speciellt Tack till min dåvarande klassföreståndare Reine, Han må ha vart lite dryg ibland men gud så bra han är! Han puschade oss alltid och han behöll våran glöd genom hela projektet! Tack!
Men aa. Efter Polen så flöt skolan på fint! Och när jag kom hem så fanns min fina häst kvar i hagen. Jag kommer ihåg att det första jag gjorde när jag var hemma i Mora igen var att åka till stallet en snabbis, bara för att få kolla. Och klockan var..? Ja vad var den.. runt fem på morgonen. Kommer inte ihåg. Men men. Jag kommer iallafall att hon kom travandes emot mig i hagen. Jag hade så bråttom men jag va sååå glad. Hon kom och mötte mig! Veckan innan hade det vart lite jobbigt att få in henne, hon hade ibland larvat sig, springit runt i hagen o.sv. men det gjorde hon inte då, åh vad glad jag blev. kan fortfarnde tänka tillbaka på det ögonblicket! Åååååh fina häst!
Men den 28 maj ringde Ida mig och berättade att VärldensBästaSmula skulle lämna mig dagen därpå. På morgonen. Så jag hann inte vara med då pga skola. Åhh... Vill inte skriva om det då jag kommer börja gråta så läs inlägget istället.. Såå ja.
Sista stunden med min bästa vän.♥
Men efter det så blev det jobbigt. Mycket jobbigt, sömn lösa nätter, gråt utan slut. Fast ändå en sån otrolig lycka. Ojoj oj. Så speciellt, men det blir totalt kraschat när man lämnar sin bästa vän. Men aa..
Livet blev bättre. Tiden gick snabbt. Och vips var det Sommarlov Sommarlovet startade med världensbästa Sommar jobb! Sedan den resan som delar första platsen
ÅÅÅÅHHHHHH TAIZÈ! Taize inlägg. Bästa resan.
Men aa.. Livet flöt på! Tänkte nämna några highlights från sommaren.
*Sommar jobb, heltklart bäst!
*Taizé, åhh vilka minnen!
*Paddel turen i gummibåten med bästavän,va i sundet och hamnade i vinäs !
*Ridlägret, så bra.
*GGS, ÅÅÅÅH Bästa liveframträdandet ever! Som ni kanske vet så är jag besatt av maskinen. Dom va där, jag grät och skrek och hade det så jävla bra!
*Alla nätter på hölftet.
*Alla skratt med mina underbara vänner.
*Hade det bra med buff,
Efter sommar lovet började skolan, ville börja om på nytt o.s.v kommer ihåg va kul jag hade första veckorna. Med mitt nya boende och allt! Det kändes bra att flytta till Rättvik och det kändes bra i klassen. Allt flöt på fint tills jag började bli sjuk.. Hamnade då efter i skolan. Efter det gick det bara utför igen. Har inte kommit ikapp ännu.. SÅ nu går det dåligt. Var rejält sjuk i typ 2 månader så missade en hel del+ alla dagar jag var hemma på grund av halsen om man räknar bort operationen av halsmandlarna och alla halsinfektioner. Efter det gick det bara bara neråt, blev deprimerad o.s.v . men bara stundvis. Hade ju mina Fina vänner i Mora som kunde muntra upp mig. i rättvik mådde jag inte bra alls, vet inte om jag gör det än heller. Men det är heltklart bättre! Beror mycket på mina fina brudar i klassen! tack. Men jag ska kämpa nu, Jag ska må bra 2013.
Blääää.. vilket långt inlägg!!!! Inte är jag klar heller, eller jo. Haha orkar inge mer, ska upp och åka till selja hem till Lovisa imorgon.
Men Men. Nyårslöften?! Joo.. Ska bli lyckligare. Ska få ett stabilare psyke. Ska sluta röka. Ska börja tänka på vad jag gör med mitt liv. Lära mig prioritera. Och jaa.. göra allt så bra som det bara går!
2013- detta ska bli mitt år.
Tack för 2012, mina fina vänner. Det var ett bra år trots allt! Tack!
Bästa häst. Gracias Skywalker, den bästa för mig.
Tack bästavän. Tack för allt. Kommer alltid minnas dig, som den glädjespridare du är.
Tack alla mina fina vänner som gjorde detta år bäst och tack för att ni alltid finns där för mig. Älskar er.
Starka minnen fångade på bild.
