Lina Palm

När vi drar, paradiset gör oss fria, ta upp era glas och fira.

Det är skumt hur vi har det,ångest,tristes och rakbladet.

Sjuk, sjuk, väldigt sjuk,
Jag sover bort mina problem. Jag drömmer mig till en bättre värld. Det finns inget att älska här.

Man kan sitta och va beng, helt utan kunskap, man kan sitta och puffa, ingen jävla vänskap, allt man ser är behovet av ett rus. Försöker sprida hopp som ett oönskat virus. All skam. Kan inte visa vad jag känner, men jag känner mig tom. Bättre än att var full av dramatik och spela ut mina utbrått framför storpublik.

Slita är nog det ända vi kan göra, Skrika och hoppas att någon kan höra.